Arrangör: Svensk Musikvår
Event: Svensk Musikvår
Datum: 25 Mars 2021
Plats: Kungasalen Kungl. Musikhögskolan
Medverkande
Sonanza
Anna Lindal, violin
Josef Cabrales Alin, violin
Elsbeth Bergh, viola
Chrichan Larsson, cello
Mikael Karlsson, kontrabas
Claes Wahlroth, flöjt
Mats Wallin, klarinett
Mats Widlund, piano
Joakim Anterot, slagverk
Jan Risberg, dirigent
I samarbete med Kungl. Musikhögskolan
Program
Johan Hammerth (1953): Clouds (1993)
Christofer Elgh (1969): Two songs of William Blake (2003)
1. Song
2. To the muses
Mattias Petersson (1972): 1st application (2005)
Fredrik Hedelin (1965): Bli violin, första gången i Sverige (2016)
Henrik Frisk (1969): Drinking (2015)
Mattias Sköld (1976): Counterpoint, första gången i Sverige (2008)
Paus
Annelie Nederberg (1961): Situation 3, första gången i Sverige (2009)
Kim Hedås (1965): Trice, uruppförande (2021)
Karin Rehnqvist (1957): Laud ur In Orbit (2016)
Marie Samuelsson (1956): I horisonter (2018)
Erik Peters (1970): utdrag ur Stycke i gammal stil (1998)
Per Mårtensson (1967): Nonet (2011–2012)
I drygt 20 år har dirigenten Jan Risberg undervisat i ämnet nutida musik på Kungl. Musikhögskolan. Innan han går igenom och presenterar olika samtida tonsättare brukar han ställa en öppen fråga till studenterna: ”Vilka svenska tonsättare känner ni till?” Till sin frustration har han observerat att påfallande många är ovetande om hur många yrkesverksamma tonsättare som finns i Sverige i dag – inte minst i studenternas absoluta närhet. Härom året var det till och med en student som utbrast: ”Här är ju ett stycke av Fredrik Hedelin; jag trodde att han bara var lärare!”
Med denna konsert vill han, tillsammans med ensemblen Sonanza som han lett i nästan fyra decennier, råda bot på detta kunskapsglapp. Samtliga stycken på programmet är skrivna av tonsättare som också på ett eller annat sätt undervisar på eller är knutna till Kungl. Musikhögskolan som lärare. Här finns både duetter, kvartetter, trios och kvintetter men även några stycken för stor ensemble.
Sonanza har uruppfört mer än tvåhundra verk och arbetar regelmässigt nära tonsättarna, även genom workshops och seminarier i anslutning till konserterna. 39 år efter debuten är Sonanza fortfarande i högsta grad en vital ensemble som planerar för fullt för sitt 40-årsjubileum nästa år – och för flera år framåt.
Johan Hammerth komponerade oktetten Clouds sommaren 1993, på en anmärkningsvärt kort tid. Utgångspunkten blev hans oregelbundna puls som uppstod efter ett blodtrycksfall mitt under ett framförande av Griegs pianokonsert. Musikerna som uruppförde verket kom från olika delar av Europa och minnena från den lyckade arbetsveckan som ledde fram till uruppförandet har blivit ett av tonsättarens käraste minnen.
Christofer Elghs Song och To the muses efter dikter av William Blake är komponerade för stråkinstrument: solist, duo, trio eller kvartett. Här framförs sångerna på violin och viola. Musiken gestaltar atmosfären i dikterna och i framförandet ingår att musikerna skall läsa dikterna under framförandet.
Två parallella harmoniska processer pågår i 1st Application för flöjt, violin, cello, piano och elektronik. Den ena spelas av instrumentalisterna och den andra av en dator. Materialet till verket är utvunnet ur en så kallad magisk triangel – ett matematiskt koncept – som tonsättaren konstruerade under studieåren.
Titeln på Fredrik Hedelins duett Bli violin säger bokstavligen vad tonsättaren försöker förmå kontrabasen till under musikens gång. Den musikaliska linjen bildas inte av två stämmor, i vanlig mening, utan genom verket gör violinen gång på gång avtryck på kontrabasen som efterhand blir just mer och mer som en violin. Verket ges här för första gången i Sverige.
Drinking komponerades ursprungligen utifrån ett samarbete mellan Henrik Frisk, den svensk-vietnamesiska ensemblen The Six Tones och tonsättaren William Brooks. Drinking, som inspirerats av Brooks konceptverk After Yeats, utgår ifrån William Butler Yeats dikt ”A drinking song” som hörs i en uppläsning på vietnamesiska.
I ensembleverket Counterpoint utforskar Mattias Sköld medeltidens isorytmiska musik, som även har kopplingar till 1900-talets seriella musik. Nutida seriell komposition kombineras med en strävan efter att, i likhet med tonsättare som Guillaume de Machaut bilda sångbara linjer som rör sig med och mot varandra. Verket ges här för första gången i en omarbetad version för slagverk, piano och stråkkvintett.
I Kim Hedås nyskrivna Trice för piano, kontrabas och slagverk, som här får sitt uruppförande, binds musiken ihop av de två ytterligheterna ögonblick och kontinuitet: Fragment och flöden skickas in i polyfona strukturer som omväxlande pressar ihop och sträcker ut tiden. Detta är det senaste av flera verk där Kim Hedås utforskar föränderliga tidsmönster.
”Unisont är fint!” konstaterar Karin Rehnqvist om Laud, en av satserna ur In Orbit för violin, klarinett, cello och piano. Satsen, vars namn betyder ”lovsång” på latin, består i stort sett av en enda melodi som spelas just unisont, med mycket små variationer. Mot slutet kommer ett retsamt piano in som, enligt Rehnqvist, ”verkar tycka att ’hallå, nu får det räcka’”.
Marie Samuelsson komponerade I horisonter för violin, cello och piano under en vistelse på Fårö. Hon beskriver själv att verket består av ”olika möten av ljus, mörka stråk och framåtblickande”. Verket komponerades för Trio Lindgård Rodrick Öquist som uruppförde det under Svensk Musikvår 2018.
Minst fem musiker – i denna konsert är det violin, viola, kontrabas, flöjt och slagverk – måste delta i framförandet av Annelie Nederbergs Situation 3. Verket bygger på improvisation enligt anvisningar i partituret, men samtidigt måste alla musiker hitta fram till en gemensam interpretation. ”Det klingande resultatet kan variera,” beskriver tonsättaren, ”men kärnan i partituret måste bestå.” Verket ges här för första gången i Sverige.
Erik Peters komponerade Stycke i gammal stil för violin och cello under sin egen tid som student vid Kungl. Musikhögskolan. Verket bygger på ett c:a 17 sekunder långt montage av inspelningar av utvidgade speltekniker på de två instrumenten. Dessa har analyserats spektralt och utvecklats till en musikalisk helhet.
Per Mårtenssons Nonet startar i det enklaste enkla: en enda ton. Verket skrevs till Sonanzas 30-årsjubileum och inspirerades av ensemblen och dess medlemmar. Just samarbetet med musiker beskriver tonsättaren som en av huvudanledningarna till att han fortsätter komponera, när musiken – i mötet – uppstår och förändras på en och samma gång.
Foto: Sonanza och dirigent Jan Risberg. Foto: Henrik Strindberg
https://svenskmusikvar.se/konsert/sonanza-pa-kungl-musikhogskolan