Arrangör: Svensk Musikvår
Event: Svensk Musikvår
Datum: 25 April 2021
Plats: Musikaliska, Stora Salen
Medverkande
Cecilia Zilliacus, violin
Kati Raitinen, cello
Bengt Forsberg, piano
I samarbete med Musikaliska
Bo Linde (1933–1970): Sonata a tre op. 38 (1968)
Jonas S. Bohlin (1963): Inhabitants I, II & III, uruppförande (2020)
Amanda Maier-Röntgen (1853–1894): Pianotrio i Ess-dur (1874)
Amandatrion föddes när musikerna och vännerna Cecilia Zilliacus, Bengt Forsberg och Kati Raitinen fick möjlighet att spela Amanda Maiers nyupptäckta pianotrio i Ess-dur. De hade redan spelat ihop i olika konstellationer, mer eller mindre regelbundet, i tjugo års tid så helt nyförälskade var de inte. I kammarmusiksammanhang får det ändå betraktas som en fördel.
Samtliga musiker är välkända i egen rätt: Cecilia som solist, professor på Kungl. Musikhögskolan samt direktör för två kammarmusikfestivaler i Finland; Bengt för bland annat sitt omfattande samarbete med Anne Sofie von Otter, samt som konstnärlig ledare för kammarmusiken i Allhelgonakyrkan; Kati som solocellist i Kungl. Hovkapellet, samt som aktiv kammarmusiker.
Tre generationer svenska tonsättare finns representerade på detta konsertprogram. Samtliga verk befinner sig i en slags brytning mellan epoker och idéer och i en slags synergistisk strävan framåt. Från Jonas S. Bohlins färska Inhabitants i tre delar, via Bo Lindes andra pianotrio – ett av de sista verken han skrev – till slutligen Amanda Maier-Röntgens Pianotrio i Ess-dur, det verk som gav den här ensemblen sitt namn efter att de tre musikerna uruppförde verket i Umeå i april 2018.
I konsertens yngsta verk, Inhabitants I, II & III för violin och cello som här får sitt uruppförande, utforskar tonsättaren Jonas S. Bohlin en ny struktur för dur-moll-harmoniska förlopp där grundtonerna är flyktiga och slutackord inte existerar: Chromatic Congruence.
”Med ett stegs förskjutning och på en stor ters avstånd pågår två samtidiga rörelser i kvintcirkeln” förklarar tonsättaren. Musiken växer fram i de synergieffekter som uppstår när de här kretsloppen interagerar och blandas med varandra. Verkets namn kommer från konstprojektet ”Habitats” där Bohlin samarbetar med författaren Torbjörn Elensky och bildkonstnären Sirous Namazi.
Under sitt korta liv komponerade 1900-talstonsättaren Bo Linde verk med lyrisk elegans och melodisk lätthet och med såväl modernistiska som romantiska drag. Som brådmogen femtonåring stormade han in på Kungl. Musikhögskolans kompositionsutbildning och han kom att leva ett intensivt och aktivt liv.
Lindes andra pianotrio, Sonata a tre, är ett dramatiskt verk i en sats som efter en kort introduktion bryter sig loss med ordentliga utbrott och vilda kast. Verkets epilog är lugnare, men utan att tappa i temperament. Ett romantiskt uttryck tempererat av samtida stramhet.
Och så Amanda Maier-Röntgens Pianotrio i Ess-dur som förenade ensemblen och gav den dess namn. Det fyrsatsiga verket – ömsom klassiskt balanserat, ömsom romantiskt utvidgat – verkar inte ha framförts offentligt under hennes livstid, utan uruppfördes långt om länge i april 2018 av dessa tre fantastiska musiker.
Det fyrsatsiga, bortåt halvtimmen långa verket fick ett varmt mottagande när det spelades i Leipzig, där Amanda Maier studerade för Gewandhausorkesterns konsertmästare, Engelbert Röntgen. Det var för övrigt dennes son Julius som Amanda senare gifte sig med. Det rapporterades i tidningarna hemma i Sverige om Amandas framgångar, både som violinist och som kompositör av denna trio.
Men efter ett antal framföranden för slutna sällskap hamnade verket i byrålådan, som det heter, och manuskripten upptäcktes först på hösten 2016 av tonsättarens barnbarns barn, Reinier Thiadens, som deponerade dem hos Musik- och Teaterbiblioteket i Stockholm där de nu finns. Samtida konsertframföranden som detta görs utifrån den källkritiska utgåvan redigerad av cellisten och musikforskaren Klas Gagge.
Kati Raitinen, Bengt Forsberg och Cecilia Zilliacus i Amandatrion. Foto: Tina Axelsson
https://www.svenskmusikvar.se/konsert/finalkonsert-med-amandatrion